Efterlängtad stund

I slutet av förra veckan började luftmassorna att bete sig någorlunda normalt. Året i övrigt har verkligen varit konstigt. Ska bli roligt att vid årets slut titta på sådana där årsmedelvindsdiagram och visar vilka riktningar somvarit vanligast. Jag tror det kalla radardiagram. Nollan ligger i mitten, och värdena är "cirkelns" varierande diameter, typ. Aldrig sett diagramtypen i något annat sammanhang.

Kanske var vindarna lite svaga, men mellan varven bar det riktigt bra.

Ännu bättre gick det i fredags eftermiddag, efter "lill-gudrun". Rapport om hur det gick finns på hobbyrumsbloggen.

Ett rum med utsikt

Jag vet, billigt, att bara sno en titel sådär utan vidare. Men obildad som jag är, minns jag inte om det var Virginia Wolf eller Jane Eyre som skrev A room with a view. Förmodligen nån helt annan?

Hur som helst. Jag ställde undan några trädgårdsmöbler häromdagen. Och nog blir det utsikt alltid? Och där kan jag ju sitta och tjura. Ser lite höstdeppigt ut, men jag ska nog fixa både värme och lyse vad det lider.

Godkänd vid besiktning

Puh, är väl det minsta man säga. Eller "Trippel-Puh!":

1. Brorsan kunde laga bilen under min sjukskrivning.
2. Han hann med det och jag hann ombesiktiga innan det blev förhöjd avgift.
3. Den gick igenom, den blev godkänd.

När den ändå var uppe på lyften hos bilprovningen passade jag på att kvalitetssäkra två arbeten som jag hann utföra innan operationen. Dels tätande av läckage i täckplåten på slutväxeln. Och dels tätande av läcka vid tankanslutningen. Båda var torra och fina och påminde mig några av sommaren mer tråkiga mek. Å andra sidan känns det gott att kunna sälja bilen med båda dessa kända 740-brister åtgärdade.

Och jag får visa mig lite duktig. Täckplåten är tennad från insidan. Tankanslutningen är mekad länge väl, rör vända ut och in, tennad bottenplatta, kabelgenomföring pressad och tätad med epoxi. Originaldelen kostar ca 3 000 kr. Blev ändå rätt kass timpeng... Undrar just om det är den här typen av mek de gör i Kuba. Och vad är då i sådana fall jag? En kommunist? Hu, jag som nästan blivit moderat på sistone...

Tur att jag samtidigt gått och köpt ny bil, i alla fall.

Ensamt att vara sjukskriven?

Det finns många olika aspekter på att vara sjukskriven.

För det första så är man ju sjuk och är fullt upptagen med vad det innebär. Gå till vårdcentralen, gå till apoteket, ringa försäkringskassan och säga "ja, jag ÄR sjuk", osv. Och så behöver man ju vila lite och göra sjukgymnastik, och så plötsligt gick den dagen också.

Men så ibland sitter man där och bara känner sig ensam och övergiven. Särskilt när barna gått till skolan och frun åkt till jobbet.

Det är då man tänker på sina arbetskamrater och minns alla trevliga och givande stunder man haft tillsammans. Och så tar man en promenad och blir fullt belönad. Se så glad jag är!

Ombesiktning på gång

Bra karl reder sig själv. Men så är det ju inte alls, egentligen. Jag har förmånen att i vanliga fall kunna få låna verkstad av min kära lillebror och har tillräckliga kunskaper för att laga det mesta på mina skrotbilar. När jag går bet, kan jag ju alltid fråga lillebror. Eller så kommer han förbi och slår ett välriktad slag med släggan...

Så dock inte denna gång. Jag kan fortfarande just inte göra nånting med armarna uppåt, och att då ta upp en bil på en lyft, och bråka med avgassystemet, det låter sig liksom inte göras... Vad extra glad man då blir när lillebror passar på att laga bilen medans jag låg på sjukhus. Sådant är broderskärlek när den är som bäst.

Var och hämtade bilen i dag. Ska ombesiktiga i eftermiddag. Önska mig lycka till.

Gräsklipparmannen har skaffat motorklippare...

I sex år har jag hållt ut och kämpat på. Med handjagaren. Och inte utan framgång.

Min gräsmatta är mycket grönare än alla grannars. Och artrikare. Och mindre bullrig. Och luktar bättre. Och bidrar i mindre utsträckning till globala uppvärmningen.

men.

Nu har jag skaffat motorklippare. Skickade kära far att köpa. Och några timmar senare kunde kära mor tillkännage att klipparen blev en försenad födelsedagspresent.

Klippbredd 37 cm. Med uppsamlare. Och mest fantastiskt är att den orkar. Gräset är LÅNGT. Och efter bara två slag eller så, är uppsamlaren full. Tack vare dess litenhet, orkar jag tömma den i skottkärran. Och efter tre tömningar klarar jag faktiskt även av att köra i väg med skottkärran till komposten.

Nu har jag hållt på och klippt gräset i två dagar. Jag har väl kommit sådär halvvägs. Och innan veckan är slut, tror jag att det är klart. 

Jag erbjöd honom tigersågen

Granne G kom också och hjälpte till. Eller rättare, han blev inringd. Och eftersom han aldrig är nödbedd fanns han snabbt på plats och engagerade sig länge och väl i problemet. Karln har ju dessutom behörighet (nästan) och är därmed ansvarig för allt ;-).

Jag tyckte att han gott kunde arbeta med tigersågen så att det hände något, men han valde ett litet, litet stämjärn och en liten, liten träklubba.

Ryktet påstod att verktygsvalet skulle ha någt att göra med att hans fru stod hemma i trädgården och undrade vart hennes kompostomgrävare hade tagit vägen?

Hôl i vägga, bôra på, bôra på...

Plöstligt blev frun både elektriker och snickare.

Det "normala" är annars att hon är byggnadsarbetare i allmänhet och målare i synnerhet.

Men nu var det inte mycket att välja på. Jag kunde peka och ge order. Och jag kunde spackla upp till kanske bysthöjd, inte riktigt, men nästan.

Och så åkte ju frun på att göra hål för dosa, först dock för inspektion och för att se vart kabeln tog vägen.

Givetvis fanns det en massa vattenledningsrör inne i lådan, som dels gjorde det svårt att komma åt att arbete med sticksåg, eller tigersåg. Dels fanns det egentligen inte utrymme för att fälla in en dosa heller.

Vanlig såg var i princip uteslutet, och jag hade inte någon bra lösning på hur vi skulle gå vidare. Dessutom blev jag upptagen av nåt, kan har varit högreven på spisen.

Efter en stund ropade frun lite stolt att jag skulle komma och titta. Givetvis hade trädgårdsmästaren hittat såväl lösningen som verktyget. Beskära hus, låter rätt kul.

Kära mor fick köra i stället för sjukresa

Jag var ju med dottern häromdagen på sjukan. Innan hade jag försökt utverka rätten att få en sjukresa eftersom jag inte får köra bil och har svårt att åka buss. Men de "hade aldrig hört talas om att ledsagaren kunde vara sjuk". De bad mig helt enkelt att lösa detta på "annat sätt".

Vad gör man när man ställs inför problem som verkar olösliga?

- Jo, man ringer mamma.

Och som hon körde. Bytte fil med precision och säkerhet om valde rätt kurs i alla rondeller som om det vore ingenting. Inte dåligt av min söta mor, tycker jag.

Bilden är första bilden tagen med nya mobilen. Rätt okej, tycker jag, bilinteriör brukar ju vara extremt svårexponerat.

En riktig kompis

Se sån stil han har. Kamrat J.



Han visste att jag väl hemma från sjukhuset hade en ganska lång och mödosam period framför mig som på grund av hälsoskäl inte skulle kunna innehålla lagom doser av aktivt modellflygande. Vad gör han då? Jo, lånar ut ett styck dator av senare snitt med värsta varianten av flygsimulator installerad.

Frun ställde upp transport och kamrat J kastar sig ner på golvet och rycker kablarna. Nu har jag haft den stående här hemma lite här och där, just nu på vardagsrumsgolvet. Detta på grund av att det var enda stället dit jag kunde släpa fram en bildskärm med hjälp av en bagagekärra...

Och jag flyger. De senaste dagarna har barna kommit hem från skolan och skrikit: "Pappa, jag vill flyga!". Märta innehar just nu rekordet om 4 min och 20 sek i luften med en Cessna.

Kolla tavlan i bakgrunden

I förra inlägget kan särskilt gamla hellidare ta en extra noggrann titt på tavlan som hänger på vardagsrumsväggen. Kräver väl i princip ett dubbelklick så att bilden förstoras. Och vad hittar man då där? Jo, en alldeles äkta Annika Hill från sådär 1993?

Fyra veckor utan nikotin

Jo, jag klarde det. Så här långt. Fyra veckor efter operation är jag alltjämt nikotinfri. De svårare fysiska abstinensbesvären verkar ha klingat av helt. Och allt oftare händer det att jag kan inta någon lite måltid eller mellis utan att vara besatt av att få belöna mig med att avsluta med en prilla.

Blott tanken på det beteende får mig att känna äckel. Har jag varit en äcklig person?

Ännu bättre, i dessa svångremstider (minus ca 4 kg hittills) är att jag ligger nu på plus 400 kronor att investera i något belönande. Kan bli två bra servon. Kan bli tre ridlektioner till dottern. Grundplåten till en ny mobil. Teaterbiljetter och resa till göteborg?

Och så har man gått där och tyckt att det har varit "värt" att snusa. Den belöningen kan jag kosta på mig. Jag har gjort mig förtjänt av det här. Detta är ju faktiskt den enda lasten jag har. Osv. På lögnerna känner man igen missbrukaren.

Tre sjukhusbesök på fem minuter

Ibland går det som smort. Dottern skulle få ett födelsemärke undersökt. Kära mor skulle besöka ortopeden. Och jag skulle svänga förbi med hjärtat.

Vi gick var och en på sitt håll, och var klara på fem minuter!

Sen kunde vi ägna åt oss att fika ihop med Herr Å som lyckligtvis ska skriva ut i dag. Och efter det shoppade vi loss i Skövde Centrum. Se även flickornas blogg här intill.

Sommar i oktober

Det är inte riktigt klokt egentligen, även om det ju är ganska skönt, det kan man ju inte förneka. Att det är varmt och skönt i oktober, alltså.

Det var likadant förra året, precis vid den här tiden var det 20 grader varmt i flera dagar, kändes som en extra sommar. Särskilt som jag då passade på att pricka in ett veckoslut i Skåne med fantastiska vindar och då vi fick ha Kåseberga, Hammars Backar och Ravlunda för oss själva.

För sig själv, eller ensam, kan man också känna sig om går ut på stan på gångstavar. I går kväll gick jag och frun tillsamman med två av barna upp till stan för att dels köpa ett par stavar till, och för att köpa fisk.

Först trodde barna att vi skulle gå till fiskbilden vid Ica för att köpa torsk, f'låt, strömming. När det sedan gick upp för dem att det var till akvariet vi skulle köpa fisk, så ville de följa med.

De stavar vi nu provat ett par dagar kommer från Lidl och kostade knappt två hundra för nåt år sedan. Sedan har de mest stått i källaren hemma och samlat damm. Nu köpte vi till ett par, kostade faktiskt så mycket som fem hundra, i och för sig 100 kr rabatt just nu, som det heter. Men frågan är om inte psyket är så svagt att man faktiskt lurar sig att använda dem mer om de är dyra nog, vet inte, men detkänns lite så.

Hur som helst är det fascinerande med stavar. Jag tänker inte bli religiös. Utan kan bara konstatera att de funkar. Att det är skönt med stavar av hög kvalitet. Och att det ser töntigt ut ner vi går på stan med våra stavar. So what?

Systematisk kvalitetssäkring av motionsimplementationen

Min personligen coach och friskvårdskonsulent R rekommenderade en träningsdagbok. Inte så mycket eller bara för disciplinens skull, utan också för att det kan vara uppmuntrande i sig att se framgångarna i svart på vitt.

Så, jag köpte stegräknare, och har fått i hop ett protokoll. Har redan märkt att det är lätt hänt att slarva med sjukgymnastiken. Men blev väldigt glad i går när jag för första gången tog ett riktigt djupt andetag som kändes som att jag fyllde hela lungan. Det var häftigt.

Liksom gårdagens promenad, jag fick nästan mjölksyra i benen och var rejält andfådd, och så har jag inte känt på flera år.

Sprutan som råkade komma med på bilden inte något med mitt morfin att göra. Den har använts till att pencillinbehandla kor med juverinflammation. I dag används den inom modellflyget för injicera lim vid svåråtkomliga lagningar. Men i bland upptäcker barnen att de är väldigt bra vattenpistoler. Och de hamnar de lite här och där. Men det ser sannerligen inte nåt snyggt ut när de ligger och skräpar i trädgården. 

Ta det nu bara lugnt och fint

Inte stressa, inte leka projektledare, inte dra igång en massa saker...

Närå, men tre barn och så "höstmarken"... Vem skulle gå med vem, och vem skulle äta här, och när?

Många bollar i luften för sjukskriven skolbarnsförälder som inte längre får titulera sig småbarnförälder. Den rätten upphör nämligen när man kan säga till barnet: "Gå och ta på dig kläder!".

Om barnet kommer tillbaka med någorlunda relevant klädsel i förhållande till årstid, så är man inte längre småbarnsförälder.

Många skolbarnsföräldrar upplever att de blir småbarnsföräldrar under tonårsperioden. Men det är också förmodligen helt normalt.... 

Inte bara datorn som optimeras...

I början av 80-talet, när vi fick de första datorerna till jobbet, var det lätt att man gjorde jämförelser mellan den egna kroppen/hjärnan/själen med datorn. "Error disk drive" var en sån vardagskommentar man tog till när man glömt nåt rejält.

I går, när jag installerade OpenOffice så fick jag upp den här dialogen so pågick en ganska bra stund. Stryk "ibook" och vi har en ganska bra beskrivning av hur jag känner mig just nu.

Jag är optimerad, om inte ominstallerad. Men optimeringen är inte helt klar än, utan det återstår en del hårt arbete. Men helt klart är jag redan snabbare, kvickare, kan göra flera saker samtidigt, multitasking, och är väl fram allt uthålligare. Och där slutar väl jämförelsen med en dator att vara relevant, jag har dock aldrig träffat nån särskilt uthållig dator, utan jag tycker de blir uttråkade och lägger av rätt fort om de inte får det de vill ha? 

Funkar kanon och verkar stabilt

I många år har jag tänkt att jag skulle test kontorsprogram med öppen källkod i macmiljön. Senast jag provade var det en del linuxstrul och jag hade en alltför gammal mac. I dag har jag tillgång till en ca fem är gammal G3, och är imponerad av hur stabilt och lättinstallerat det var.

Programmet känns som ett mellanting mellan Apple Works och MS Office. Alla de vanliga dokumenttyperna finns där, även teckning och databas (register).

Enda konstigheten är att om man ska köra open office på power pc-plattform så måste man först installera en rutin som heter X11. Det behövs inte om man kör på intel-mac. Men det var inget konstigt, utan bara att peta in. Och inget tog särskilt stor plats.

Det bästa i kråksången, och som gör det till ett vettigt komplement i skolmiljö, är att det öppnar och skriver rena .doc-filer utan nåt konverteringsstrul. Det tror jag skulle kunna bli mycket uppskattat.

Och så har det ju snygga programikoner.


Att menyerna är på engelska tycker jag inte är något stort problem. I ett vuxenundervisningssammanhang tror jag att jag tycker att det hör till allmänbildning att orientera sig rimligt väl i grundstrukturerna i vilket program som helst på engelska. Och de vanligaste sakerna löser sig ju ikon-vägen.

Köpte ny bil igår

Detta blir första inlägget utan bild. Känns som ett nederlag. har flera bra bilder i kameran som väntar på överföring, men pc:n i källaren är upptagen av barna.

Så köpte vi då en ny bil igår. Det blev inte den bruna. Vi satt barna i baksätet och åkte till brorsan för att dumpa vinterdäcken. På vägen ut frågan A, nio år:

— Är det WC i den här?

Barna var ganska trötta i går kväll efter en hård dag på höstmarken...

Å - Sängkamrat 6:2

I måndags tog jag bussen, Ronden, till KSS för att visa upp lite sår och få en klapp på axeln för att jag alltjämt låter bli nikotinet. Men främsta skälet för mig att åka dit, var nog ändå att hälsa på min rumskamrat från Sahlgrenska, Herr Å. Utan Å hade jag nog inte kommit hälften så långt i min rehabilitering.

Egentligen är det väl inte så förfärligt mycket mer synd om honom än många andra, bortsett från det faktum att han inte fått åka hem än.

Han får dock luftpermis då och då. Som här, hela 5 meter bortom dörrarna till huvudentrén.

Nu när vi lever fysiskt åtskilda liv till vardags står vårt hopp till umgänge över nätet. Det är väl ett understatement att påstå att sjukhuset är lika flexibla med nätåtkomst som med patienttelefoner. Självklart finns det nåt slags enkel symptomatik i detta. De flesta hjärtpatienter är nog dels för dåliga för att sitta och surfa/skriva samt att generationsfrågan i huvudsak innebär att tjänsten inte efterfrågas.

Ryktet säger dock att på dialysen finns den nätåtkomst. Så nästa gång får man väl tänka med njurarna, gosse (jag vet, dålig, men det var en rolig historia på 70-talet).

Efter några glada timmars stärkanade återseende hos Å tog jag mig hem med vanlig stadsbuss och tåget. Det skulle jag aldrig ha gjort, jag överskattade min förmåga flera gånger om. Högmodet kommer snabbt när man duschat och fått på sig civila kläder.

Väl hemma sov jag nästan in 36 timmar, mnja, inte sov, men låg klubbad, trött och i mycket mer smärta än vanligt, mycket på grund av en skakig busstur som pågick i kanske en kvart. Väntan på tåget i resecentrum var också en närmast hemsk upplevelse. Där fanns ingenstans att dra sig undan, var sig från ljud eller jäkt. Och ingenstans att sitta bekvämt i något som påminde om en lugn vrå.


När jag blir stor ska jag ordna så att det åtminstone finns något stol eller bänk uppe i tuben eller i "väntrummet" på perrongen. Samt att perrongerna blir rökfria. Usch, jag vet, fd-nikotinister är det värsta typerna. Men jag tyckte faktiskt ganska synd om mig själv där jag dansade runt på perrongen, än hit, än dit för att undvika att komma på någon rökares läsida. Det var svårt, lyckades undvika att kräkas eller bli förbannad, och väl på tåget gick det riktigt bra. Jag sov nog 10 av de 15 minuterna det tar till Falköping, där min kära lilla fru kom och tog hand om mig.

Aldrig har jag väl tidigare kunnat tro att en tur till Skövde skulle bli ett sådant äventyr, mentalt som fysiskt. Värre än Berlin över dan. Kanske som New York över dan, om det nu är möjligt?

Äh, vad detta nu lät gnällsjukt.

I dag mår jag bra, jag tror förkylningen vänt. Undrar fortfarande vart låten med Kenta tagit vägen. Och i väntan på den vill jag tipsa varje musiklyssnare att upptäcka Henrik Wallgren, och de särskilt låten "Amorfina" som jag tror går bra att tanka hem gratis från hans hemsida. Den finns på albumet Gå Förbi, som är typ bäst.

Henrik är en multikonstnär/kulturarbetare som just nu bl a skriver krönikor i GP på lördagarna, växlar mot Sara Kadefors. Vet inte om Henrik uttryckt sig i traditionell bild så mycket, men jag tycker ändå att borde bjudas in till typ någon folkhögskola eller nåt. Han gillar folkhögskolor. Tror jag.

Flåt den ovanligt dumma titeln på detta inlägg. Men kanske kommer den kulturyttring som utvecklades under dagarna, och nätterna, i Göteborgs syndigare kvarter, att ha denna fantasilösa och mer eller mindre rakt av snodda titeln av Norén. Varför nöja sig med något mindre?

Apropå Norén, jag såg en av hans så kallade glömda pjäser i våras, men det är en helt annan historia som jag nog får återkomma till. 

Installation av Digital-Teve via bredband...

Strax innan operationen så levererade Telia en kartong med lådor för att vi ska kunna titta på teve även i november. Jag hann väl öppna kartongen och konstatera att det där skulle få vänta, eftersom det innebar en hel del ny kabeldragning, både i källaren och i lägenheten.

I går lyckades jag dock med hjälp av alla barnen och hustrun att lägga ut kablarna och patcha dem rätt i en återvunnen rack. Alla arbetsmoment som varn nära golvet fick barnen göra, och de som var uppe i taket fick frun göra. Så egentligen var det enda jag gjorde att stå i lagom arbetshöjd och skarva i ändarna. Ändå tog det hela dagen.

Mest förvånande av allt, var att på kvällen så funkade dels alla datoruttagen, OCH digitalteven. Dessutom gick det snabbare att surfa.

Det som nu återstår är att skruva upp kanaler och göra installationen lite snygg. Jag misstänker att det knappast blir gjort före jul.